Enligt Aristoteles består alla föremål och företeelser, såväl konkreta som abstrakta, av en materia som de samverkar med. Detta kallas hylomorfism, en samverkan mellan materia och form. Till exempel är stavelser materia för ord. På samma sätt kan en idé vara materia för en rörelse.

Denna spegling mellan materia och form är grundidén för verket Hylo. Vi låter musiken spegla en konstnärlig idé, som sedan ändrar form till en rörelse. Rörelsen kan även omformas till musik. På så sätt kopplas musik-rörelse i en samverkan, en pardans som även speglas i den film som går i bakgrunden. Vissa filmsekvenser är inspelade i förväg, medan andra består av realtidsprojektioner skapade genom dansen. På så sätt fortgår en skiftande och intim interaktion mellan rörelse och idé, nyskapande och minne.